Poster i kategorin Hey DJ

WOW-effekten

 

PATTI SMITH. Såg jag i lördags. I Göteborg. Ännu tusen gånger bättre än väntat. En sådan kung, en sådan drottning. Moln som skingras.

Paus

Jag tar en paus.

Fött fenomenalt

 

 

 

Nu när ni har tagit bort Född fenomenal från läslistan kan ni titta på (förra) Veckans föreställning på SVT Play istället, Linda Pira & Ladies First på Dramaten. Jag får gåshud, det är så jävla fenomenalt. ”Det är lugnt om man är dålig, det är lugnt om man är ful, för det är typ det finaste som finns” säger Cleo och jag vill också klä upp mig, jag vill också gå på fest, jag vill inte stå på Medis klockan ett en lördagsnatt och inte veta var jag ska gå. Jag vill knäppa mina fingrar.

Jag ska klippa ditt hår i en ungdomsfrisyr

 

Det är svårt att börja jobba igen med stilla sinne, vänja sig vid det vanliga, kvällarna är mörka och jag håller händerna runt ansiktet för att se min hållplats genom tågfönstret. Jag lägger tre vulkaniska stenar i en liten skål bredvid mitt skrivbord och dricker fler koppar kaffe än vad som är gott. Jag springer hem på tunga ben och slutar vara maratonmallig ganska snart. De tömmar sopor under min lägenhet och ruttenlukten läcker in och stoppar sina stinkande fingrar i näsan på mig.

 

Men så får jag en bok av min butikschef, du ska ha den, säger hon. Jag blir så glad och boken är mycket finare och bättre än vad jag hade väntat mig (hur kunde jag vänta mig annat?).

 

”hur har du råd med det här året

hur kan du gå runt med det där håret

vem ska älska dig när du är äldre än du är

 

Åh –

 

Jag ska betala dina räkningar om du inte går runt.

Jag ska klippa ditt hår i en ungdomsfrisyr.

Jag ska kyla ner ditt rum

och jag ska borra ett hål i din säng

där du kan stoppa ner handen

och sova på mage.

Jag ska skjuta de där fåren.

Jag ska stanna genom åren.”

The Voyager

 

Lyssnar på den här låten. Igen och igen. Jag vill vara sval och ligga i skugga och nynna. Alla vet att Jenny Lewis hör bön.

April april

 

 

 

Sen blev det april och Jorden var rund.

Kakans veranda, kranskommunen

På Kakans låtsatsveranda på vardagsrumsgolvet i en av huvudstadens kranskommuner ligger Kakan en fredagseftermiddag och lyssnar på Lady Gaga och Ace of Base. Inte så väggarna skakar och fönstren skallrar inte det minsta, hon är så lagom där hon ligger, hon blundar ibland och tittar upp i taket ibland och har valt att tolka låtarna ”The sign” och ”Born this way”.

– Varför har du valt de här låtarna? frågar programledaren och Kakan svarar på sin egen fråga med att hon tycker om Ace of Base för svengelskan och Lady Gaga för melodin sen några gymnasieelever sjöng den utanför Slussens tunnelbanestation i höstas.

– Jag läser så mycket att jag inte orkar lyssna på ny musik, jag vill bara ha hits, hits, hits, förklarar Kakan och tittar allvarligt upp i taket.

 

Det kan också ha varit så att hon såg Jills originalveranda tidigare idag och grät och grät över han som dog som hon inte ens kände.

Hepp! Musiktips från coachen

 

Du har nog trampat i en slaskpöl som blöter ner vårskorna du tog på dig imorse för att skynda på årstidsväxlingen. Du hytter med näven åt molntäcket. Å då ba: den här! Those Dancing DJ’s bjuder upp till torsdagsdans för att driva vintern på flykt.

 

Min eminenta kamrat och kärlek i livet, Calle, fångade Those Dancing DJ’s på bild i höstas. Tack!

Tulpanporren

 

Varsågoda! Jag bjuder på lite mer tulpanporr, det är ju trots allt februari. Och för alla er som skrivit och undrat (tack för era brev!) hur det går med Oksanens duvor kan jag meddela att jag har läst ungefär 280 sidor av 360, att det går ganska långsamt eftersom den kräver en vaken och alert läsare men ger också belöning till den som håller ut. Ungefär som i den här låten, ungefär som styrkeövningarna under ett oändligt Friskispass på ett dammigt och svettigt gympasalsgolv. Men hold on, be strong, snart får du gå hem och duscha och läsa blandvändare.

Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band …

… måste jag först bläddra igenom backen med lp-skivor och sen högen med cd-skivor och sen kolla igenom spotify-listorna och sen hittar jag inget jag skulle vilja vara med i ändå och får lite handsvett och överläppssvett på grund av det överhängande pistolhotet och tjuvläser vad andra har valt att vara med i för band och det hjälper inte. Jag tittar ut och ser en person i gul jacka balansera på byggnadsställningen på huset mitt emot och sen skickar SJ Prio ett mail om att jag får 50 procent rabatt om jag köper en förstaklassbiljett av dem idag men jag tar bort det och sen skickar Wiggle ett mail om att jag borde handla hos dem igen men jag tar bort det också. Och pistolhotet är fortfarande överhängande som Babylons överhängande trädgårdar och jag har fortfarande inte hittat något band men jag överväger Britta Perssons band, fast det vore fånigt för att jag har samma frisyr som Britta och då ser jag bara ut som en copycat, och sen tittar jag på Sonja Åkesson-skivan men det är ju inget band, bara artister, som är med på den.

 

Men ibland på jobbet lyssnar jag på The Shins när går runt och dammar och skjuter till böcker som hamnat snett så att de ligger rätt igen, öppnar lådor och stänger lådor och tar betalt och dammar igen, och då när jag lyssnar på The Shins och det inte är några andra i butiken händer det att jag nynnar med i den här låten och efter många stilla kvällar i butiken kan jag den ganska bra, jag kan hela skivan rätt bra. Jag kanske kunde vara med i The Shins och klappa händerna och sjunga i bakgrunden? Så jag gör en round-kick mot pistolhotaren och säger okej, okej, jag ställer upp, jag är med, på ett villkor: Hela bandet, inklusive jag själv förstås, måste bära paljettkavajer i granna färger och skippa instrumenten och idka synkoniserad dans istället. Backshins Boys (& Girl) kan vi heta.

 

Hepp! Tjugosjunde luckan i Onekligens januarikalender.