Poster i kategorin Form

Det lilla jaget

 

Det lilla jaget av nål, tråd och grötris rann ur händerna på mig.

Huvudsyssla och handarbete

 

Huvudsysslan orsakar sådant huvudbry att ögonen grumlas och händerna tar över.

Mina boots e för töntiga för den här stan

 

Jag köpte en poster och ett fanzine från Esters Rester. Det var en onsdag och jag hade inte bloggat på mer än en månad. Jag skulle åka till jobbet om mindre än en timme. Jag tog mig tiden.

Paus

Jag tar en paus.

Jag ger dig en sötpotatis

 

Jag har en ny bok, den är gul som sötpotatis. Om den inte är bra är den i alla fall fin. Vi får se. Just nu är jag i Karlskrona tillsammans med Klas Östergren, och ni vet ju hur han är: kräver koncentration och fångstnät över huvudet. Ja, så är det. Nu ska jag koka en soppa innan Klas ska berätta för mig om några verktyg han hittat. Han är alldeles på tårna, så ni få ursäkta.

Kåj kåj

 

Mars och marsvin.

3 x Sara Hansson

 

Jag bokreade mig till fysisk ohälsa: halsont och knäsvaghet. Fick lägga mig på sängen. Oj oj, aj aj. Men inte sörjde jag för det, jag hade ju Sara Hanssons Torskarnas pride-parad. Bättre än halstabletter och nässpray efter denna pissiga politiska polarnatt till vinter.

 

 

 

Innehåller dessutom långa och vassa serier om prostitution och surrogatmödraskap. Bra läsning inför nästa tillfälle när jag går på fest och börjar diskutera sexköpslagen med någon som intar motsatt ståndpunkt. Kanske inte behöver storma ut i köket och gråta av ilska nästa gång. Jag, alltså.

Omslagspolisen strikes again

 

Jag läste den här (ungdoms)boken, va. Den handlar om en tjej som heter Eleanor och en kille som heter Park. De är sexton år. De träffas på skolbussen, blir kära, blir ihop. Ingen läsare kan missa att det är Eleanor och Park den handlar om. Och drar kanske därför slutsatsen att personerna på omslaget ska föreställa just E och P. Men icke!

 

 

Det här är ju inte Eleanor! Lika omöjligt att som det är att missa vilka som är bokens huvudpersoner, lika omöjligt är det att missa att Eleanor beskrivs som en tjock tjej med stort, rött, lockigt hår som aldrig skulle byta sina Vans mot högklackat och aldrig byta ut stora skjortor och vida jeans mot klänning/figursydd kappa. Detta upprepas vid så många tillfällen att jag till slut trodde författaren, Rainbow Rowell, skrivit en bok för dementa (ungdomar). Eleanor själv skulle säkert blivit mycket upprörd över att gestaltas såhär.

 

 

Och varför har de ställt en skateboard vid ”Park”? Han RÖR väl inte en skateboard i hela boken, han tränar ju taekwondo för satan och skulle väl aldrig sätta en keps över sin jag-lyssnar-på-The-Cure-rufsiga frisyr. Va? Va!

 

Det är ju egentligen en mycket mörkare bok än vad det gullia omslaget utlovar.

 

Så omslagspolisen fnyser förnärmat och sänker elpistolen, förpassar den misstänkte till bokhyllan, trycker in en bulle i munnen och ger sig av i solnedgången mot nya (och kanske viktigare) uppdrag.

Frågestund

Svansjön

 

Jag ser hur fler än jag söker sig till ljuset, vi svärmar, vi svärmar verkligen och fladdrar med våra små vingar och skämt, vilset, målmedvetet. Jag vill lätta och lyfta, berätta och bli förlåten, ha och mista och ha igen. Jag måste hävda mig, jag blir svartsjuk, jag måste höra att någon lyssnar till vad jag säger i sorlet.