Poster i kategorin Bild

Snö och tö

to

 

1. Vi minns snöfallen men glömmer bort dagarna det töar. Det är otacksamt att vara ett snöslask. Ett moddigt och grått kölvatten i efterhand. Ett trams efter det vita, släta, mjuka, enfärgade som drar in och skapar oreda i all sin skönhet. Som gör män handfallna. Och upprörda över sin maktlöshet.

 

2. Tövädret kommer och alla går vidare. Säger bara: vad fult det blev. Tisdagsväder hela veckan. Vi går där i trånga jeans och bekymmer, tänker nä nu är det väl fel på mig som är för mycket ben i för lite byxa och är oduglig på att vara snäll. Ingen är glad över att återfå fotfästet när ovädret är förbi.

 

3. Snökaos blir till dagvatten och rinner ner i brunnen, ut ur liv och löpsedlar.

 

4. Snöns mandatperiod går ur tiden mot mitt fönster. Den varade en vecka.

Snömos

snowden

 

Föreställer mig hur jag kramar en snöboll och kastar den. Snömos och jävel rakt i betraktarens öga.

Alltid höst

161031

 

Det blir höst. Det blir alltid höst. Jag går till min lott i livet och gräver. Ner med mina händer, ner med mina ben. Ner med mina nu begravda hundar och tulpanlökar.

Diska dagars disk

 

Jag somnar med öppet fönster och vaknar till av ett meddelande, jag drar ett till täcke över mig och sover vidare. Jag drömmer om det nya huset för första gången, jag drömmer om att rita serier av allt jag aldrig gjorde och allt jag aldrig var. Jag grämer mig. Jag diskar dagars disk.

 

Och sen vaknar jag en vanlig morgon med vind i seglen och vind i gardinerna. Allt på vid gavel. Jag saxar benen över sängkanten, sträcker ut mig. Plockar bär och brister. Av korthus är du kommen. Men inte nu. Nu rör jag mig framåt, en korsgalopp in i framtiden.

Nu är allt levande och lus(t)igt

 

Nu är allt levande och lustigt. Nu är allt levande och lusigt. Den där Kakan som lever och handlar köper en billig sprayflaska som suger in kinderna när den arbetar. Jag rycker upp ogräs med rötterna och ojar mig över kålens maskätna blad. Jag har en och en halv valk i ena handen. Och hallonen! Och vinbären! De dinglar från sina arma grenar, vi plockar dem och fyller frysen. Och sockerärterna! En sen kväll sitter vi på huk i gången mellan stänglarna och provsmakar de första och de är så krispiga och söta så klockor ringer i öronen.

Toppen av min kupol

 

Igår klev jag på pendeltåget till Sintra och bergen. Med mig hade jag min turistplånbok, något större och tjockare än min dolce far niente-plånbok, och gjorde vad en turist bör göra: står i kö, betalar inträden, handlar i turistaffärer. Och också: jag fick se det fantastiska Palácio da Pena, den färggranna bakelsen bland trädtopparna som inte liknar något annat slott jag sett.

 

 

Sen jag gick långsamt ner igenom slottsparken. Stor och grön och tyst var den, lummig och grönskande och sval.

 

 

Jag åt en pastej och drack en av dessa små små koppar kaffe, gick jag tvärs över vägen, betalade nästa inträde och gick upp till den mer än tusenåriga borgen på nästa bergstopp.

 

 

Och där hade jag en utsikt över Sintra och halva kungariket som fick mig att glömma såväl eventuella budgetramar som höjdskräck.

Älä käy yöhön yksin

 

Från Haparanda åkte jag till Helsingfors och från Helsingfors till Tallinn och tillbaka igen, det var fint, vi var tre på färjan, vi tog hand om varandra. Vi gick i taxfreen och tittade på små flaskor sprit och stora burkar med lakrits. Sen gick det några dagar till, vi tittade på chokladägg, åt mackor med ägg och majonnäs, frös i vindarna. Än så var det långt till vår. Jag läste Kjell Westö och lärde mig att Älä käy yöhön yksin på svenska blir Gå inte ensam ut i natten för jag lärde mig att betyder natt och att det är väldigt svårt att lära sig uttala på finska.

 

Sen gick veckorna fort och nu är jag i Lissabon. Kom igår. Bor i ett rum med en smal balkong och snedtak, knarrande golv, ljud från gatan, ljud från flygplan som lyfter och landar. Jag installerar mig och bredvid sängen travar jag upp böckerna jag har med mig, för nytta och för nöje. Fem böcker för nästan lika många veckor. Det borde rimligtvis räcka.

Halvvägs till Helsinki

 

Sjutton timmar från Stockholm är säkert andra sidan jorden med flyg men jag tog nattåget och bussen och hamnade i Haparanda. Här finns en halv måne och toppen av ett litet isberg och en infrusen älv. Finland ligger på andra sidan bron. Jag hinner inte se så mycket mer innan solen går ner och sedan halkar jag runt på de slaskiga gatorna tills jag hittar en mataffär där jag köper mat och matsäck till tågresan imorgon. Till Helsingfors. Sitter sedan på det gula hotellrummet och försöker skriva om Haparanda men fastnar i ett byggprogram på tv. Men så här långt; små hus, stora språk. Gränser i mig och i älven.

Vinteransiktet

Skriver hemtenta och tittar på mig själv i appar och kameror. Ser vissa likheter mellan vinteransiktet och tecknade hundar.

Många nätter små

 

Många vitgrå frostnätter små. Många jämngrå eftermiddagar. Hopp och förtvivlan ner i diskvattnet. Ut i avloppet. Ut i sjön. I sjön med hela skiten.