en annan paus från pennan

 

 

 

 

Syr en kudde, med knapphål och allt. Lassie approves.

> Kommentera

När inget mer finns att se ska jag skriva ner allt jag såg

Och så ofta tänker jag ändå att det som kommer bli kvar i det här livet är skrivandet. Det som alltid kommer finnas med, i närvaro eller frånvaro. Antingen kommer det vara med mig eller så kommer det att fattas mig. När inget annat finns kvar. När inga fler bilder finns att rita. När inget mer finns att göra finns dagboken och när inget mer finns att se ska jag skriva ner allt jag såg.

> Kommentera

Skinnarviksberget

 

 

Tar en paus från pennan en dag, åker en lunchgles buss över Västerbron och går upp på Skinnarviksberget. Stockholm charmar och gör sig till, jag står en stund och beundrar och blir rödnäst i vinden. Åker hem, kryper in under sängen och drar fram symaskinen. Jag lär mig göra knapphål och behöver inte sprätta en enda gång. Självgod och grann blir jag ända tills jag är tillbaka i brevbäringen och kommer hem med värkande fötter som knappt går att stå på om kvällarna. Har lagt ner spaden men fingrar lite på kvasten, det finns så mycket jag skulle vilja sopa undan, förbättra, göra, vara. Men mest blir det att jag fäller mig själv med kvastskaftet, ser fel på datum och missar chans efter chans efter chans till något som inte medför värk och elände.

 

En sak är i alla fall säker: de som designar brevinkast, de måste verkligen hata människor.

> Kommentera

Ur handväskan

Ett bra band.

 

 

 

En bra strategi.

 

 

 

En id-handling.

> Kommentera

Purple rain

 

Och du går bredvid mig genom det höga gräset vid kullen och du river upp en tuva som luktar jord och lila regn, baddar mitt ansikte och säger you’ll be fine.

> Kommentera

Jag har en boll

> Kommentera

utdrag ur självbiografi

”och jag tänker att de knepiga sitsarna, när hjärtat faller mellan stolarna och dj:n ramlar ner i gapet mellan golvet och skyddsrummets vägg, när spindelväven fastnar i paljetterna, när jag är all over the place, dansar till dubstep och klänger runt alla halsar jag kommer åt, att när det är jobbigt är det bara för att jag ska ha något att skriva om. sen. att livet är bara research för att jag ska skriva nåt bra sen. men det kommer aldrig bli, jag känner mig, jag känner lukten av alla jag håller om men jag skriver aldrig ner det på riktigt. istället står jag i baren, beställer in shots för någon annans pengar, kan inte ödmjukt ta emot en komplimang när de säger ’vad du är snygg!’ å ja ba ’jag veet! jag vet inte när jag kände mig såhär snygg sist!’.

när jag är all over the place.

(…)

men jag lär mig. att tvivlet bara är en vickande bricka, en defekt som inte behöver överensstämma med verklighet eller något som liknar verklighet. för du är här och jag älskar och bär världens vackraste fågel i händerna, den sköra sparven och jag är så rädd så rädd för att klanta till mig, att tappa denna finaste fågel, denna drömmars stad. arbetslöshet, undergång, inget skrämmer mig mer. för här är locket på. så länge sparven är i mina händer, ju mindre farligt blir allt det andra. hela min trädgård full av gropar, du håller min hand och jag tittar åt dem ibland men vi går bredvid, där det fortfarande finns grönt gräs, gräs jag har sparat, hål jag ännu inte grävt och heller inte ska gräva.

 

jag har lagt ner spaden.”

> Kommentera

Det ena och det andra

 

 

Från det ena till det andra. Från dans och paljetter, DAF och Spice Girls, skyddsrum, helvetesgap och spindelväv. Via en dag i soffan med Brutten & Stena 90210. Till måndag med ett tömt kontor och en kastanj utan löv. Jag packar ner och viker ihop, stuvar undan, bär hem. Vad ska det bli av. Allt. Tror jämt det är punka men lär mig aldrig att det bara är att pumpa däcken så rullar det på bättre. Bara en andningspaus innan jag tar sats och lägger in en högre växel.

> Kommentera

Med uppenbar avsaknad av stil

 

Imorgon gör vi dj-debut i Stockholm, Erika och jag. Har köpt masker på Buttericks, laddat ner låtar (obs! köpt! faktiskt), tagit fram den glittriga matadorjackan ur garderoben. Ska nu bara komma på hur man får masken att sitta så där som på han i bob hund eller damen på bilden. För inte är det lätt när man har ett ansikte mjukt som smör som ska hålla på och vecka sig för minsta gummisnodd.

> Kommentera

I am responsible

 

Ledningsgruppen för Hägglunds form & brevbäring har sammanträde, dricker kaffe och pratar manér och bildspråk medan oktobersolen skiner in genom persiennerna och gör hela mötesrummet randigt. Men så lämpligt! utbrister AD:n och alla nickar instämmande, utom brevbäraren som mumlar i gult och blått och fingrar på polyesterkostymen.

 

Om en vecka är det ajöss och tackåhej till kontoret. Kastanjen utanför som var grön när vi flyttade in har blivit gul och skrumpen, kaffebryggaren brun i botten. Trycker i mig morötter och grapefrukt och mandariner för att hålla mig på alerten, för att hålla acceptabla nivåer av ansvar och briljans. Kvaliteten mot kund kommer alltid i första hand! säger VD:n. Då bryter vraket till brevbärare samman och brister ut i en tjutande gråt, och mötet måste avslutas.

> Kommentera

1 29 30 31 32 33