Återstoden av buketten

Klipper av fyra av tjugo stjälkar och sätter återstoden av buketten i vatten igen. En monstera trycker sina ansikten mot fönstret. Bodil Malmsten dör ifrån oss och jag står på en februariful hållplats när jag får veta det. Februari fungerar som prefix för allt, för min februarigrå hud och februariplatta hår och februaritråkiga tankar och men också för den ganska goda februarikosten av kål och krisp och semlor, för februariljuset som väckte mig i lördags innan jag fick veta om Bodil Malmstens död och jag sa att det är som ljuset i fjällen.

 

Vad jag gör? Läser, äter, lyssnar på radio, skriver ner saker på dokument i datorn, inväntar blandade besked, trycker ansiktet mot fönstret. Väntar på vinter eller vår. Springer runt kvarteret. På radio hör jag ett inslag där de säger att fantasin och minnet bor i samma rum och jag skriver det i ett dokument på datorn och tänker det är väl då sant, det är väl då sant.

> Kommentera

Tag

Det är mindre än en vecka sedan Förintelsens minnesdag och tre dagar efter att hundra maskerade nazister drog runt i Stockholm för att misshandla flyktingbarn. Det är en måndagseftermiddag som är grå och isande blåsig och i en radiostudio sitter en regeringens samordnare och pratar om hårdare tag och om att rycka undan välfärdens alla mattor för de som har minst och behöver mest. På en skrapig telefonlinje en moderat som välkomnar initiativet och antagligen kniper sina moderata tummar för att ett tiggeriförbud ska komma till stånd. Mina februaritorra händer darrar i ilska över deras okunskap och historielöshet, över välfärdens villkorade välvilja, över barn behöver en kontinuerlig skolgång å ena sidan och tillfälliga uppehållstillstånd å andra sidan. Fan i helvete, jag svär och den lilla virkningen darrar i mina händer, ännu en liten handduk virkar jag, drömmer bara, önskar. Det jag önskar av denne regeringens samordnare: ett ställningstagande för mjukare tag. För hård politik föder hårt våld. För det är inte alls ”våra” pengar som får betala för andras välfärd; det är andras kroppar som samordnaren tycker kan betala för vår. Det kan aldrig vara värt det. Tack och lov för de människorättsorganisationer som får komma till tals, som står på sig, som pekar på att när det gäller mänskliga rättigheter inom landets gränser verkar regeringens samordnare och företrädare vara lika slaka som vore de vissna tulpaner.

> Kommentera

You say you can but you don’t know

Kastar till slut julutmaningen i papperskorgen tillsammans med gamla pepparkakor och en kväll sätter jag tänderna i chokladtomten och sen är julen slut och utmaningsorken med. Året börjar fort och jag sitter i dåliga ställningar framför datorn och skriver hemtenta och opponering och läser sedan fragment från ett parisprojekt och två tunna böcker av Ellen Key och tittar på 19 avsnitt av Glee och virkar två och en halv handduk och spelar en spelning i Norrköping för fullt hus. Vi tar åt oss ära.

 

Det blir minusgrader ute och kroppen susar som elementen för att hålla värmen, fingrarna och tårna turas om att bli vita i kylan och vinddragen. Jag som bor inomhus drar bara koftan tätare om kroppen och stoppar händerna i armhålorna och fötterna i knävecken. Som en vinterblek knut håller jag mig inne och stilla, lösgör mig endast för att dricka kaffe och smörja in alla torra, kliande kroppsdelar. Och virka några varv på handdukarna.

 

Året är nytt och av 2015 sår jag en rågåker som spirar trots kylan och stillheten. Plant a seed plant a flower plant a rågåker. You can plant anyone of those. Keep planting to find out which one grows. It’s a secret no one knows. Oh-oh.

 

Jag planterar och virkar, bygger nya lager, skriver ansökningar, sträcker ut och stänger till. Ett tappat intresse att låta ligga. Ett år att låta vara. In an mmmbop it’s gone. För mig.

> Kommentera

Oväntad i bokhyllan

När jag gick på gymnasiet var vi ett gäng personer som gjorde en performance där vi stod på stan bland valstugorna i en valrörelse och utgav oss för att vara Partiet: partiet utan vilja, löften och ambitioner. Detta uppmärksammades av en äldre herre som i en insändare i lokaltidningen dagen efter berömde (?) oss för vårt initiativ (?) och sa att om vi kontaktade honom via tidningen skulle vi få varsin present. Sagt och gjort, vi fick tag på mannen, mötte honom på stan några dagar senare och fick varsin bok. Mormons bok. Men en liten notering om vilka stycken vi skulle läsa extra noggrant.

 

En annan oväntad bok i hyllan är ett litet häfte med Jesu budskap (tror jag, har fortfarande inte läst den så noga) som vi fick när vi var i Amsterdam för att göra en annan performance, mot prostitution. På vandrarhemmet där vi bodde mötte vi en amerikan som inte bara blivit frälst av Jesus utan även av Holy Mary-juana (oklart i vilken ordning). Även han tyckte vi skulle läsa på lite och gav oss varsitt exemplar av det lilla häftet.

 

Vet inte om det var vår präktighet fick oss att verka lättpåverkade, men försöken till frälsning gick dåligt för både mormonmannen och amerikanen i Amsterdam. Men nu var det länge sen jag fick påfyllnad i den här kategorin böcker. Kanske dags för en ny performance?

> Kommentera

E-bok

Så punkt sjutton i julutmaningen är e-bok. E-bok är b-bok, tänkte jag, vän av papper. I höst har jag försökt läsa ett antal böcker ur kurslitteraturen på skärm (för att de tryckta exemplaren var utlånade på biblioteket och jag var för snål för att köpa), men det är ju omöjligt? Det är som att texten blir lika hal som skärmen är blank och bara rinner av mig. Mina ögon fäster bättre på papper.

 

Men nä, bara för att jag gillar papper är inte e-boken en b-bok. Om det gör böcker än mer tillgängliga för den med rätt prylar för det, så kör, ba kör!

> Kommentera

På mitt kaffebord

 

På mitt kaffebord ligger, förutom koppen kaffe, förutom ett stycke kurslitteratur och ett anteckningsblock, förutom en trasslig hög med glitter, en ljusslinga och en domherre, Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner. En bok för alla som känner sig som en ensam och dallrig kanin ibland, ofta eller sällan, ung eller gammal. Andra böcker jag skulle kunna låta ligga framme är fotoboken baserad på Mina drömmars stad-böckerna, eller Miss Universum-boken av Catti Brandelius. Jag och Miss Universum hade för övrigt en reunion häromdagen. Lady put your foot down draw the line! sa hon till mig för det hade jag glömt efter många dagar i kaninlikt tillstånd. Och min darrande kaninfot stillnade så och drog en linje i den bleka frosten som lagt sig över Stockholm och sedan dess har den varit stadigare än på länge.

 

Det här var del 16 i Bokhoras julutmaning.

> Kommentera

Time for recap

Okej, nu blev det såhär, julutmaningen fick stå tillbaka för andra saker i livet som att plugga och baka och festfixa och gå på konsert, andra saker som krävde mer tid än vad jag hade på hand. Först fastnade jag förra lördagen när jag skulle skriva om något som var otänkbart att läsa på vintern för jag kom inte på något. Antingen är något otänkbart att läsa året runt eller alltid läsbart. Och jag vet ingen önskeförfattarsamtalsduo men om jag fick önska mig två författare som skulle samarbeta och göra ett gemensamt verk så vore det väl roligt om säg Sara Granér och Klas Östergren skulle göra något tillsammans, liksom en spretig och en slät, och mina bästa bokkompisar (påhittade eller på riktigt) är de som jag kan prata med om vad som helst och oavsett ämne alltid referera till en bok och böcker och läsning med. Läsvärt är boken jag läser nu, En bön för de stulna av Jennifer Clement, den tar mig till ett berg i Mexiko och fastän jag bara läst tre kapitel än dyker den upp i tankarna när jag minst anar det, därför törs jag också utnämna den till julklappstips 2. Läsning med julstämning skulle kunna vara Expeditionen av Bea Uusma för att den är en sträckläsningsbok att trycka tillsammans med knäck och kakor på juldagen och mitt bokbloggtips är Fiktioner för att Frida inte bara har bra boksmak utan även förmågan att skriva bra och intressant om böckerna hon läser. En natt förra veckan var en öde ö när jag inte kunde sova för att jag hade druckit kaffe för sent och jag gick upp och tände lampan och plockade ner Sara Stridsbergs Drömfakulteten från hyllan för tusende gången, läste några kapitel om Valerie och Dolores i öknen, la ifrån mig boken, släckte lampan och somnade; en bok för sömnlösa nätter på öde öar. Och när jag läste Patti Smith förra veckan och såg hennes fotografi av Bolaños stol tänkte jag på att boken jag påbörjat många gånger med aldrig läst ut är Bolaños 2666 och varje gång jag lägger den ifrån mig skyller jag på att den är för tung och stor för att bära med mig. Ja, jag har övervägt att köpa den i pocket för att inte hindras av detta. Julklappstips 3 är Sara Granérs Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera för att det kan vara århundradets bästa titel och för att hon är en av århundradets bästa tecknare. Har inte läst den själv än men är beredd att tipsa bort vad som helst med den titeln. Bokpoddstips har jag inget för jag är dålig på att lyssna på poddar över lag, det enda i bokväg jag lyssnar på är Lundströms Bokradio ibland och hur spännande är det tipset? Det är inget tips, det är bara en trevlig vana.

 

Oj! Nu hann jag ju med även morgondagens punkt i julutmaningen. Då hörs vi kanske igen på onsdag. Då är det kaffebord som gäller.

> Kommentera

(Jul)mat från en bok

 

Sorry för suddig och dunkel bild, men innehållet, åh, om jag bara får välja ut en handfull böcker ur min läsning i år att spara för eftervärlden skulle Kristina Sandbergs tre böcker om Maj ta upp en stor del av den handfullen. Det är sent 1930-tal, Maj är i tjugoårsåldern, höggravid och på grund av omständigheterna gift in i en familj som vid sidan av en massa andra krav också förväntar sig stordåd av julmaten. Det är Maj och hennes ängslighet och stora mage och varme ylleklänning som ska stå för bjudningar och middagar och aldrig har väl en julhelg förmedlats så detaljerat, klaustrofobiskt och långsamt som i Att föda ett barn.

> Kommentera

Julklappstips 1

 

Hey! Julklappstips nummer ett is in english, men finns numer att tillgå även på svenska. “I never want to be placed on a Feminist Pedestal. People who are placed on pedestals are expected to pose, perfectly. Then they get knocked off when they fuck it up.” Så säger Gay. Jag tycker inte alls hon är en dålig feminist, jag tycker hon posar väldigt bra genom hela boken. Smarta analyser av populärkultur och livet. Men inte behöver jag sätta Roxane på någon pedestal. Hallå! Du kan få sitta här i soffan bredvid mig.

 

Och det var nummer tre i den här julutmaningen.

> Kommentera

Bästa (barn)boken med jultema

Jag läser inte så ofta barnböcker nuförtiden så vi stryker parentesen i rubriken och hoppar till Bästa Boken Med Jultema. (Även om jag kan lägga till den här lilla parentesen så jag får säga SVEN NORDQVIST och inget mer, det kommer som ett rop från mitt barnjag bland tomtemaskiner och julgrötar).

 

Men jag vill påstå att den bästa boken med jultema som jag vet är The Catcher in the Rye. Jag läste ju om den igen i somras och där finns ett vemodigt och ensamhetligt jultema som jag gillar väldigt mycket. Det kanske inte är det tydligaste jultemat för högtiden och vintern är väl bara en omständighet, men kanske är det då julen i bokform gör sig som bäst; som en omständighet. Hellre en bok med jul i än en jul i bokform. Så håller den året runt.

 

Kuriosa: En gång började jag själv skriva en bok med jultema men tröttnade innan det hann bli något och några år senare läste jag The Catcher in the Rye och insåg att boken jag hade försökt skriva redan var skriven. Jaha.

 

Det här var lucka två i Bokhoras julutmaning. Imorgon ska vi prata julklappstips!

> Kommentera

1 2 3 4 5 33