Alltså, dina bilder är fina men de kunde vem som helst ha tagit

 

Ibland vill jag faktiskt ta en bild som är det tusende russinet på dussinet, bara för att kunna sitta sen och suga i mig den karamelliga färgen på c-vitaminbruset och dess skugga. Oavsett om jag uppfinner hjulet eller inte. Det liksom inte syftet. Som att det skulle vara fult att läsa deckare eller äta lösgodis. Hallå! Det är gott, det är kul, låt det va.

> Kommentera

Tell me why I don’t like mondays

 

Hade först skrivit en text om att jag inte har någon lust att lyssna på musik längre. Om att jag inte känner för att lyssna på varken Rilo-all-of-your-failures-are-training-grounds-Kiley eller Bonnie-total-eclipse-Tyler. Men det blev så deppigt att såsen skar sig och såsskinnet veckade sig av min tunga suck över det rådande tillståndet.

 

Så vi skippar det och tar en chokladboll till istället. Man måste inte lyssna på musik jämt.

 

Med vänlig hälsning

That dying vardags-dj

> Kommentera

Born to run

 

Innan jul köpte jag Born to run av Christopher McDougall för att ge bort i julklapp till en springsam person jag känner. Eftersom omslaget till den svenska översättningen inte nådde upp till lägstanivån för mina estetiska preferenser, tog jag till papper och penna och gjorde ett nytt omslag.

 

> Här kan du se bokens riktiga omslag.

> Kommentera

En highfive till framtiden

 

Januari fortsätter, hänsynslöst grått, slaskigt, långsamt. Jag ägnar dagarna åt att drömma om banbrytande masteruppsatser och anmäler mig till ett vansinnigt långt lopp till hösten. Jag highfivar framtiden och pekar finger åt januari, drömmer mig tusen drömmar härifrån. Bort från den långsamma, oändliga bakfyllevintern som alltid följer på jul och nyår.

> Kommentera

Januaris början

 

”När annars ska man göra en nystart” mumlade pelargonen och jag tänker att den sköt skott med samma ljud som skotten Paperplanes. Och när annars, tänkte jag och flyttar in scannern, tidningsurklippen, böckerna och arbetsproverna på nya kontoret, där jag har skrivbord men fortfarande ingen stol eller skrivbordslampa. Lite som blomman, jag bär de gamla bladen med mig ett tag till. Den här gången är det ingen brådska.

 

Om kvällarna övar vi på det irländska uttalet av det nya året: Two-tousand-and-tirteen.

> Kommentera

I fjol

 

Minns bara förra året som ett år deluxe. Året som välte sig upp ur sin egen grav. Som blev det helt annat än vad jag trodde. Till det bättre. Till det tusen gånger bättre. Ett baconplåster på såren, en axel att luta sig mot. En vän, en kärlek, en hand i himlen. 2012 blev det bästa. Tack.

> Kommentera

En god semester

Tar tåget, ligger på soffan, luktar på granen, äter gröt, blundar, börjar om, tänker, läser, läser lite till, tittar på bilder, äter, sover, drömmer. De drömmarnas stad och utsikten över motorvägen, den öknens ensamhet som brukade råda här och snön som faller. Det snöar i öknen och soffan knarrar när jag rör mig, skjuter upp glasögonen på näsan, klär mig varmt, står pall.

 

Lämnar datorn och lämnar photoshop så tillsvidare får ni hålla tillgodo med text, text, text. Och passet är med för på fredag flyger jag till London. Försvinner gör jag inte, bara tar en efterlängtad semester.

> Kommentera

Working (9 to 5)x3

 

1. Åker fram och tillbaka till Mariatorget en fredag. Hämtar höstens nya vykort hos Demokratiakademin, kollar kontor, kollar hopp om livet och säger ja tack, jag tare.

 

 

 

2. Utsikten från köksbordet där Liv Strömqvist vakar över mig.

 

 

 

3. Övertidsersättning i lakrits från julkortsjobbet. Att springa i trappor i hundra timmar. Det ger dock genomsnittlig övertidsersättning i 92 bitar engelsk konfekt om dagen.

 

Puss å kram, ingen reklam

från eder tillgivna totalentreprenör & brevbärarare Kakan

> Kommentera

När skolan var slut kunde jag bara blunda och drömma om allt det som jag har nu

Skjuter upp ett spring hela dagen, skyller på vädret och stannar inne i köket där det är så kallt att det inte gör något om mjölken eller smöret glöms framme på bänken för där är det kylskåpskallt i alla fall. Tänker på sand mellan fingrarna och de tunna väggarna mellan att klara sig och inte. Att jag har turen att vara på rätt sida om allt som är gott, fastän jag bara är ett tunt mjukt hår som livet blåser i ibland. Och när det fladdrar till och jag stannar upp och ser på det. Ordentligt. Ser jag en sällan skådad känsla av att livet ändå kan vara gott som en bulle.

> Kommentera

Heaverly Bills 90210

 

Drömmer om ett Bevvan i 2D. Nynnar introt och ritar på Steves flin, Dylans bekymmersrynkor, Brendas kindben. Försöker komma på hur Kelly ser ut under luggen.

 

Medan jag åker hiss går några andra på möte, de har jackor i icke vattenavstötande material och datorväska över axeln. Varje gång jag knackar på och stövlar in klädd i de rejäla men konturlösa kläderna och drar in snön över golvet, då undrar jag igen vars jag egentligen hör hemma, är på väg, ska hamna. Som om jag skulle ha en ullkappa under den mörkblå vindjackan, en mötesperson där under som är mer än en brevbärare.

> Kommentera

1 27 28 29 30 31 33