utdrag ur självbiografi

”och jag tänker att de knepiga sitsarna, när hjärtat faller mellan stolarna och dj:n ramlar ner i gapet mellan golvet och skyddsrummets vägg, när spindelväven fastnar i paljetterna, när jag är all over the place, dansar till dubstep och klänger runt alla halsar jag kommer åt, att när det är jobbigt är det bara för att jag ska ha något att skriva om. sen. att livet är bara research för att jag ska skriva nåt bra sen. men det kommer aldrig bli, jag känner mig, jag känner lukten av alla jag håller om men jag skriver aldrig ner det på riktigt. istället står jag i baren, beställer in shots för någon annans pengar, kan inte ödmjukt ta emot en komplimang när de säger ’vad du är snygg!’ å ja ba ’jag veet! jag vet inte när jag kände mig såhär snygg sist!’.

när jag är all over the place.

(…)

men jag lär mig. att tvivlet bara är en vickande bricka, en defekt som inte behöver överensstämma med verklighet eller något som liknar verklighet. för du är här och jag älskar och bär världens vackraste fågel i händerna, den sköra sparven och jag är så rädd så rädd för att klanta till mig, att tappa denna finaste fågel, denna drömmars stad. arbetslöshet, undergång, inget skrämmer mig mer. för här är locket på. så länge sparven är i mina händer, ju mindre farligt blir allt det andra. hela min trädgård full av gropar, du håller min hand och jag tittar åt dem ibland men vi går bredvid, där det fortfarande finns grönt gräs, gräs jag har sparat, hål jag ännu inte grävt och heller inte ska gräva.

 

jag har lagt ner spaden.”

> Kommentarer