Platspåsar

Men inte riktigt än har Gina Tricot eller HM eller Monki lagt beslag på min kolonilott i livet. Inte riktigt än har de lagt vantarna på känslan av att stå i vårkvällen och kratta den gråbleka jorden bara för ros skull. Plötsligt är vintern över och det blir sol och klimatvarmt igen; Stockholms ökenvindar sveper fram och lyfter grus och damm till skyarna. I mitt träd ett skatbo och en blekt plastpåse. Men vinden är ljum och säger: Titta, Karin. Medan du var upptagen med att bära dig själv gick tiden och nu är det vår. Känner du?

 

Och jag känner. Jag krattar min lott och harvar min uppsats, bär mig till en plats som är min.

> Kommentarer