Tag

Det är mindre än en vecka sedan Förintelsens minnesdag och tre dagar efter att hundra maskerade nazister drog runt i Stockholm för att misshandla flyktingbarn. Det är en måndagseftermiddag som är grå och isande blåsig och i en radiostudio sitter en regeringens samordnare och pratar om hårdare tag och om att rycka undan välfärdens alla mattor för de som har minst och behöver mest. På en skrapig telefonlinje en moderat som välkomnar initiativet och antagligen kniper sina moderata tummar för att ett tiggeriförbud ska komma till stånd. Mina februaritorra händer darrar i ilska över deras okunskap och historielöshet, över välfärdens villkorade välvilja, över barn behöver en kontinuerlig skolgång å ena sidan och tillfälliga uppehållstillstånd å andra sidan. Fan i helvete, jag svär och den lilla virkningen darrar i mina händer, ännu en liten handduk virkar jag, drömmer bara, önskar. Det jag önskar av denne regeringens samordnare: ett ställningstagande för mjukare tag. För hård politik föder hårt våld. För det är inte alls ”våra” pengar som får betala för andras välfärd; det är andras kroppar som samordnaren tycker kan betala för vår. Det kan aldrig vara värt det. Tack och lov för de människorättsorganisationer som får komma till tals, som står på sig, som pekar på att när det gäller mänskliga rättigheter inom landets gränser verkar regeringens samordnare och företrädare vara lika slaka som vore de vissna tulpaner.

> Kommentarer