Omslagspolisen strikes again

 

Jag läste den här (ungdoms)boken, va. Den handlar om en tjej som heter Eleanor och en kille som heter Park. De är sexton år. De träffas på skolbussen, blir kära, blir ihop. Ingen läsare kan missa att det är Eleanor och Park den handlar om. Och drar kanske därför slutsatsen att personerna på omslaget ska föreställa just E och P. Men icke!

 

 

Det här är ju inte Eleanor! Lika omöjligt att som det är att missa vilka som är bokens huvudpersoner, lika omöjligt är det att missa att Eleanor beskrivs som en tjock tjej med stort, rött, lockigt hår som aldrig skulle byta sina Vans mot högklackat och aldrig byta ut stora skjortor och vida jeans mot klänning/figursydd kappa. Detta upprepas vid så många tillfällen att jag till slut trodde författaren, Rainbow Rowell, skrivit en bok för dementa (ungdomar). Eleanor själv skulle säkert blivit mycket upprörd över att gestaltas såhär.

 

 

Och varför har de ställt en skateboard vid ”Park”? Han RÖR väl inte en skateboard i hela boken, han tränar ju taekwondo för satan och skulle väl aldrig sätta en keps över sin jag-lyssnar-på-The-Cure-rufsiga frisyr. Va? Va!

 

Det är ju egentligen en mycket mörkare bok än vad det gullia omslaget utlovar.

 

Så omslagspolisen fnyser förnärmat och sänker elpistolen, förpassar den misstänkte till bokhyllan, trycker in en bulle i munnen och ger sig av i solnedgången mot nya (och kanske viktigare) uppdrag.

> Kommentarer