Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band …

… måste jag först bläddra igenom backen med lp-skivor och sen högen med cd-skivor och sen kolla igenom spotify-listorna och sen hittar jag inget jag skulle vilja vara med i ändå och får lite handsvett och överläppssvett på grund av det överhängande pistolhotet och tjuvläser vad andra har valt att vara med i för band och det hjälper inte. Jag tittar ut och ser en person i gul jacka balansera på byggnadsställningen på huset mitt emot och sen skickar SJ Prio ett mail om att jag får 50 procent rabatt om jag köper en förstaklassbiljett av dem idag men jag tar bort det och sen skickar Wiggle ett mail om att jag borde handla hos dem igen men jag tar bort det också. Och pistolhotet är fortfarande överhängande som Babylons överhängande trädgårdar och jag har fortfarande inte hittat något band men jag överväger Britta Perssons band, fast det vore fånigt för att jag har samma frisyr som Britta och då ser jag bara ut som en copycat, och sen tittar jag på Sonja Åkesson-skivan men det är ju inget band, bara artister, som är med på den.

 

Men ibland på jobbet lyssnar jag på The Shins när går runt och dammar och skjuter till böcker som hamnat snett så att de ligger rätt igen, öppnar lådor och stänger lådor och tar betalt och dammar igen, och då när jag lyssnar på The Shins och det inte är några andra i butiken händer det att jag nynnar med i den här låten och efter många stilla kvällar i butiken kan jag den ganska bra, jag kan hela skivan rätt bra. Jag kanske kunde vara med i The Shins och klappa händerna och sjunga i bakgrunden? Så jag gör en round-kick mot pistolhotaren och säger okej, okej, jag ställer upp, jag är med, på ett villkor: Hela bandet, inklusive jag själv förstås, måste bära paljettkavajer i granna färger och skippa instrumenten och idka synkoniserad dans istället. Backshins Boys (& Girl) kan vi heta.

 

Hepp! Tjugosjunde luckan i Onekligens januarikalender.

> Kommentarer