Skulpturerna

Vad jag också tänker på är hur vi fortsätter skotta och skyffla, vi går runt med skyfflar och ibland kommer snö som håller oss upptagna under ett par dagar och sedan fortsätter vi skyffla runt vår skuld och skam. Vi håller undan den, vi håller den under kontroll, vi trycker skaftet mot magen och driver den framför oss. Vi har inte gjort något. Det var inte vi som kastade. Vi kan bygga ett resonemang på att skyffla runt skuld mellan varandra. Vi engagerar oss i det vi är mest oskyldiga till att orsaka. Som snö. Det tycks vara lättast så; för att leva med sig själv. För att ta sig ut från sin av skam och skuld översnöade lott i livet.

 

En annan dag ser jag en teckning i en bok som skulle kunna föreställa mig och mitt livsprojekt. Jag försöker skratta åt den och åt mig själv som brukligt är när en pil av pinsamhet träffar en. Försöker hålla masken, till och med inför mig själv, fastän jag vill gny och gråta för att det gör så ont. Och en annan gång när jag ska bjuda på mig själv och tar av mig den där masken frivilligt får jag genast en snöboll rakt i ansiktet. Vill omedelbart hänge mig åt idel gny och gråt.

 

Jag kan hålla på med de här snöskulpturerna hur länge som helst. Jag har varmt på händer och fötter. Jag har kött på benen.

> Kommentera

Snö och tö

to

 

1. Vi minns snöfallen men glömmer bort dagarna det töar. Det är otacksamt att vara ett snöslask. Ett moddigt och grått kölvatten i efterhand. Ett trams efter det vita, släta, mjuka, enfärgade som drar in och skapar oreda i all sin skönhet. Som gör män handfallna. Och upprörda över sin maktlöshet.

 

2. Tövädret kommer och alla går vidare. Säger bara: vad fult det blev. Tisdagsväder hela veckan. Vi går där i trånga jeans och bekymmer, tänker nä nu är det väl fel på mig som är för mycket ben i för lite byxa och är oduglig på att vara snäll. Ingen är glad över att återfå fotfästet när ovädret är förbi.

 

3. Snökaos blir till dagvatten och rinner ner i brunnen, ut ur liv och löpsedlar.

 

4. Snöns mandatperiod går ur tiden mot mitt fönster. Den varade en vecka.

> Kommentera

Snömos

snowden

 

Föreställer mig hur jag kramar en snöboll och kastar den. Snömos och jävel rakt i betraktarens öga.

> Kommentera

Alltid höst

161031

 

Det blir höst. Det blir alltid höst. Jag går till min lott i livet och gräver. Ner med mina händer, ner med mina ben. Ner med mina nu begravda hundar och tulpanlökar.

> Kommentera

#Livet

 

När jag lyckas formulera något riktigt bra och känslan av framgång som följer på det: Words are my life!!

> Kommentera

Diska dagars disk

 

Jag somnar med öppet fönster och vaknar till av ett meddelande, jag drar ett till täcke över mig och sover vidare. Jag drömmer om det nya huset för första gången, jag drömmer om att rita serier av allt jag aldrig gjorde och allt jag aldrig var. Jag grämer mig. Jag diskar dagars disk.

 

Och sen vaknar jag en vanlig morgon med vind i seglen och vind i gardinerna. Allt på vid gavel. Jag saxar benen över sängkanten, sträcker ut mig. Plockar bär och brister. Av korthus är du kommen. Men inte nu. Nu rör jag mig framåt, en korsgalopp in i framtiden.

> Kommentera

Kan jag säga schibbolet?

 

Vissa böcker är så mycket bättre än så många andra. Som Kan du säga schibbolet?. Jag läste ut den och tog genast upp nästa. Så nu läser jag Godnattsagor för barn som dricker.

 

Två andra anmärkningsvärt bra böcker jag läst på sistone: Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren. Drömmen om Ester av Anna Jörgensdotter.

> Kommentera

Nu är allt levande och lus(t)igt

 

Nu är allt levande och lustigt. Nu är allt levande och lusigt. Den där Kakan som lever och handlar köper en billig sprayflaska som suger in kinderna när den arbetar. Jag rycker upp ogräs med rötterna och ojar mig över kålens maskätna blad. Jag har en och en halv valk i ena handen. Och hallonen! Och vinbären! De dinglar från sina arma grenar, vi plockar dem och fyller frysen. Och sockerärterna! En sen kväll sitter vi på huk i gången mellan stänglarna och provsmakar de första och de är så krispiga och söta så klockor ringer i öronen.

> Kommentera

Mulet

Jag mulnar på, går och klipper mig hos en ny frisör. Jag lutar huvudet i handfatet och hon som tvättar och drar i mitt hår undrar om jag känner till balsammetoden. Hon säger att det hon använder på mig är ett veganskt och glutenfritt balsam. Jättebra, säger hon. Jättegott, säger jag. Och bra för magen. Och hårbotten.

 

Jag mulnar på och hon klipper mitt hår på ett gammalt sätt och efteråt frågar hon om det känns häftigt och nytt. Nja, säger jag. Jag har ju haft den här frisyren förut. Sen betalar jag dyrt och tänker först köpa en liten flaska saltvattenspray också men då kostar allt för mycket och det känner kortterminalen på sig för den går och hänger sig och i tumultet hinner jag ändra mig och säger att jag inte vill ha sprayen.

 

Jag mulnar på.

 

Istället köper jag ett begagnat linne och en bok om Ellen Key. Jag köper velour och vadd. Tänker på en bok som kan heta Kakan lever och handlar.

 

Sen åker jag hem till mitt kök där jag diskar och lyssnar till kylskåpets tinnitus och frysen som knäpper sina frostiga fingrar. 

> Kommentera

Hudvård

Om jag hade mer tid, ork och talang skulle jag göra en tolkning av Linda Piras Knäpper mina fingrar och kalla den Klämmer mina finnar.

> Kommentera

1 2 3 33